Är jag en säkerhetsrisk?

Sakta börjar krafterna återvända men jag hostar fortfarande och mår illa som om jag vore gravid. I hope not. Fem barn räcker! Beach 2018 blir inget större problem som det ser ut just nu iaf efter en veckas ofrivillig fasta;-) I fredags tog jag mig iaf utanför dörren för jag var tvungen att åka till militärens högkvarter inne i  stan på en säkerhetsutvärdering.

På skakiga ben letade jag mig fram i kylan. Insåg att min hjärna inte riktigt var med mig och stod som en fågelholk och försökte febrilt minnas vad vakten hade sagt för vägbeskrivning. Gå in på kortsidan var allt jag mindes och tillslut var det en vänlig människa som konstaterade min förvirring och hjälpte mig rätt, in genom entrén på långsidan(!). Inte många rätt mao. ;-)
De ville utröna om jag var en säkerhetsrisk för våra trupper inför kommande utlandsmission. Det var en spännande upplevelse. Lite som "Men in black" var det någon som sa. För mig var det mer som en blinddate med sjukt intima och direkta frågor om precis allt. Min uppväxt, min ekonomi, familj, relation, skelett i garderoben och om jag gjort något olagligt. Jag var lite orolig att all mina många vänner på Facebook från hela världen skulle ställa till med problem men de verkade vana att utvärdera artister så det gick långt bättre än förväntat. En intressant erfarenhet rikare. Inte varje dag man får bli eskorterad till toaletten.

I lördags sken solen så vackert över viken så jag var bara tvungen att ta mig ut med barnen. Det gick över förväntan och var magiskt skönt att känna hur krafterna var på väg tillbaka. Tänk att man alltid blir som ett barn i en pulkabacke. 

På kvällen var det dags för Mello. Barnen vill se och jag är alltid lite nyfiken. Detta år har varit lite konstigt, med risk för att låta som "surt sa räven" men det har varit många märkliga bidrag och ett år då man lätt har kunnat satsa pengar på vem som ska vinna varje deltävling då det varit så oerhört stor skillnad i kvalitet. Igår funderade jag och Micke på allvar om de verkligen ens har lyssnat på våra låtar... Fattar inte hur de tänker iaf. Men jag gillade Mariette. Skulle gissa att hon kan vinna finalen. Som vanligt är många av mina vänner med på de vinnande bidragen. Dea körar bakom Mariette och Anna-Lena körar på scen med Rolandz som iaf hade ett välproducerat nummer. Jag tror annars min kompis Lars körar på 8 av 10 bidrag i finalen. Han får en hektisk kväll den 10:e. ;-) Blir spännande att se om han får stå på scen nån gång. Tycker det är lite B att de ska gömma sig bakom hela tiden. Ofta bidrar de till halva soundet där bakom. Ja.. branschen är som den är.

Igår tog vi oss ut på pokemonjakt. Japp, i tio minusgrader gick vi och frös fingrarna av oss. Vad gör man inte för sina barn. Återigen uppfriskande att röra på sig igen iaf.
Sen kom våra fina grannar över. Vi fikade och mumsade våfflor och behövde bolla lite idéer till omslaget till singeln BAM. Ja, jag har velat lite i stavningen då vi i Sverige gärna skriver Baaam med två eller tre a, men när jag bollade detta med mina utländska vänner så fattade de inte alls vad det var. Så nu har vi landat i ett"a". Som i det engelska ordet för pang. Hoppas att det blir rätt nu så folk kan stava till det.
Men vi behövde ett nytt omslag. Jag älskar omslaget till Superwoman och "BAM" blir ju singel nr 2 på det albumet. Men det är viktigt när vi kommunicerar att folk kan se skillnad på låtarna så då blev det att snickra nytt. Vi var alla överens om att det vore coolt med en stämpel men behövde bolla viken typ av bild. Jens Kristensson tog så himla fina bilder inför Superwoman så vi hade iaf många att välja mellan. Hoppas att ni gillar resultatet. Släpper det om nån vecka och låten "BAM" kommer släppas den 9:e mars.. Ska bli oerhört roligt att se hur den tas emot av både fans och Spotify. Jag gillar den skarpt! Ta hand om er och håll er friska. <3